Orthopic normer av det ryska litterära språket
ORTOEPI Den uppsättning av alla normer av uttalet ilitterärt språk, samt en separat sektion av språkvetenskap som studerar hur dessa normer fungerar. Orthoepy som ett avsnitt utvecklar rekommendationer om uttal av olika ljud, ljudkombinationer, grammatiska former, ord som lånas från andra språk.
Kärnan i muntligt tal är sådana begrepp somuttal och stress. Mycket ofta reflekterar de inte på brevet i vederbörlig ordning, så det är viktigt att veta hur man uttalar ord korrekt på ett litterärt språk, särskilt eftersom muntligt tal utvecklas mycket snabbt och sprids mer. Det är ingen hemlighet att folk under de senaste åren blivit mindre lästa och skrivna och mer prata och lyssna.
Det största problemet är att de tillgängliga ortopediska normerna ofta bryts. Vad orsakade dessa fel? Överväga i detalj dessa fel och regler som hjälper till att undvika dem.
Orthopic normer av det ryska litterära språketreglera rätt ljudspråk i olika fonetiska positioner, med andra ljud, i vissa grammatiska former och separatstående ord. Ett distinkt drag hos uttal är likformighet. Ortopediska teckenfel kan negativt påverka uppfattningen av tal av lyssnare. De kan distrahera samtalarens uppmärksamhet ur samtalets väsen, orsaka missförstånd och irritation. I överensstämmelse med orthopiska normerna underlättar uttalandet kommunikationsprocessen och gör det mer effektivt.
Ortopediska normer bestämmer språkets fonetiska system. Varje språk kännetecknas av dess fonetiska lagar som styr ljudet och orden som de skapar.
Grunden för det ryska litterära språket ärMoskask dialekten skiljer emellertid mellan de så kallade "junior" och "senior" normerna i den ryska orthoepyen. Den första visar de utmärkande dragen i det moderna uttalandet, den andra uppmärksammar de gamla ortopediska normerna i Moskva.
Grundläggande uttalande regler
På ryska är det bara tydligt uttalade.vokaler som är stressade: trädgård, katt, dotter. De vokaler som befinner sig i ett ostressat läge kan förlora klarhet och tydlighet. Detta är lagen om minskning. Således kan vokalen "o" i början av ett ord utan accent eller i förspända stavelser uttalas som "a": från (a) sten, i (a) rona. I ostressade stavelser i stället för bokstaven "o" kan ett obskilt ljud uttalas, till exempel som den första stavelsen i ordet "huvud".
Klangljudet "och" uttalas som "s" efter prepositionen, en solid konsonant eller med ett kontinuerligt uttal av två ord. Till exempel, "pedagogiskt institut", "skratt och tårar".
När det gäller uttalet av konsonanter, detstyrd av lagar av bedövning och assimilering. De stämda konsonanterna står inför ett dövt ljud är bedövade, vilket är ett karakteristiskt drag i ryska tal. Som ett exempel, ordet "pelare", den sista bokstaven där är bedövas och uttalas som "n". Det finns mycket många sådana ord.
I många ord, i stället för ljudet "h", bör man uttala "sh" (ordet "vad") och bokstaven "g" i slutet läser som "c" (orden "min", "ingen" och andra).
Som nämnts ovan, de ortopediska normernahantera uttalet av lånade ord. Vanligtvis är sådana ord underkastade normerna på språket och kan ibland bara ha sina egna egenskaper. Ett av de vanligaste reglerna är mjukning av konsonanter framför "e". Detta kan ses i sådana ord som "fakultet", "kräm", "överrock" och andra. Samtidigt kan uttalet i vissa ord variera ("dekan", "terror", "terapi").
Ortopediska normer - Detta är också normen för stressinställningen, som inte är fast på ryska. Detta innebär att ordet stress kan skilja sig i olika grammatiska former ("hand" - "hand").
Kom ihåg Rätt tal är nyckeln till framgång. Det måste ständigt förbättras och utvecklas. Det är bättre att än en gång titta på ortopediska ordlistan än att ständigt göra elementära och löjliga misstag i uttal eller stress. Tala snyggt!
